Just nu ligger jag hemma. Ensam. I min säng. Det mest ansträngande jag gjort idag är att gå från sängen till badrummet för att duscha. Idag är en sådan där dag när ingenting känns rätt. Det värsta är att inte veta vad det är som får en att må dåligt. Ångesten bara finns där, alltid. Mer eller mindre. Idag mer. Mer än någonsin. Jag behöver komma bort från den här staden. Vill bara åka bort, långt åt helvete och vara för mig själv. Allting känns bara oerhört jobbigt här hemma just nu. Allt som sker runt omkring mig tär på mig. Jag behöver prioritera annat. Finna mig själv igen. Vardagen och verkligheten känns som en jävla dimma just nu. Varför kan ingenting bara få vara bra?