gamla texter

Hittade en gammal text jag skrev för några månader sen. Finns ingenting bättre och finare än att spara sina gamla tankar i text och att kunna gå tillbaka för att få en dos terapi för att kunna hantera nuet.
 
"Klockan är 05.05 nu, det börjar bli ljust ute och tankarna försöker pressa sig ut genom mitt huvud men det tar stopp på vägen. Istället väller tårarna och ångesten fram. Tittar på gamla bilder och gråter en skvätt till. Det får jag göra, för det är inte alltid lätt att må bra.
 
1000 gamla minnen dyker upp. Hjärtat hoppar till och slår dubbla slag och jag fylls av ångestblandad förtjusning. Fan vad ont det gör att sakna, och fan vad ont det gör att vara så långt borta. Ibland önskar jag att jag var 13 år igen. Jag var 13 år, ung och dum och trodde jag visste någonting om sorg och saknad. Trodde att jag visste vad smärta var och att jag upplevt den värsta sorten av ångest. Det finaste jag visste var musik, jag var 13 år och fann ett lugn i min musik som jag försöker hitta igen. Håkan hellström, Kent, Nina Rochelle och broder Daniel. Att lyssna på texterna, känna igen sig i smärtan och att få tömma tankarna, hata litegrann. Det är ren terapi. Idag, ganska många år senare, har texterna på något vis fått en annan innebörd. Det jag trodde mig kunna relatera till som ensam och trasig 13åring, tycks helt plötsligt vara så mycket mer äkta, nära och ångestfyllt nu än då. För idag är jag äldre, jag har gått igenom saker jag inte ens visste existerade då och jag har överlevt med nöd och näppe. Jag överlevde, jag lever.
 
De här texterna är ingenting jag tror jag kommer kunna vara stolt över. Det är bara en stor orkan av mina innersta tankar, de tankar som inte är värda att bli hörda. Men det finns ingen bättre terapi, här behöver jag inte tänka mig för varken en eller två gånger. Det här är min fristad, här bestämmer JAG och ingen annan. Här är jag mitt egna hjärtas terapeut och här kan jag slåss för att läka mig själv. Jag vet nog inte ens vad det är jag egentligen skriver ner, jag försöker greppa tag i de tankar som fladdrar runt i mitt huvud och sätta ord på dom. Det finns ingen logik i det jag tänker och skriver, men när jag sedan läser igenom detta om ett par dagar när jag är alldeles för tom för att skriva någonting alls och bara behöver min dos av terapi finns det ingenting annat som hjälper så mycket och som är så logiskt som mina egna tankar.

Nu är det rätt tomt i huvudet igen. Klockan är 05.21 och under dessa 16 minuter jag skrivit har det hunnit bli ljusare ute och jag har fått lättat på trycket och ventilera lite. Jag tror jag kan somna nu, lyssna på min älskade musik och försvinna in i drömmarnas land där jag kan vara den personen jag vill vara. Sedan ska jag vakna om några timmar, gå upp, sätta på mig min mask och försöka hålla fasaden uppe under ett nytt litet helvete. Godnatt"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0